Tanken bakom bloggens logotype

En logotype ska förmedla budskapet, känslan för produkten den ska marknadsföra.
Den här bloggen ska utstråla kraft, mod och stolthet. Kraften och modet att ta makten över sitt eget liv. Kraften och modet att säga vad en tycker och stolthet över att tillhöra en minoritet. Utifrån dessa ord har Anders Öhberg skapat vår logga.

Så här tänker han
 Boxen kan både ses som "normen" som ska granskas i normiologi och i varianten med sprayfärg så pekar det på att man tänker "utanför boxen". Typsnittet är Comic sans, det mest bespottade typsnittet med lägst status av dom alla. Både boxen och texten gjorde jag i sprejmall-stil, alltså en sådan mall man har med sig om man ska ut och måla på väggar i stan (i texten är det linjerna som knyter ihop texten som visar detta). Detta tycker jag visar på en motståndsposition och en vilja att inte vara till lags. Gjorde även i:en små så texten blev mer levande och inte för enhetlig (mångfald och sådant)

Du kalla fria nord

 

Att befinna mig utanför Sveriges trygga gränser under nästan sex veckor och att dessa  sex veckor dessutom tillbringades i Palestina, har fått mig att reflekterat mycket över det samhälle jag lever i. Hela tiden stöter jag på paradoxer.

 

I Sverige pratar vi om mänskliga rättigheter, är med och driver fram dokument som värnar och skyddar individens rätt att göra egna val och kunna leva sitt liv som en vill. Det finns många olika sorters stödinsatser som ska göra det möjligt för människor oavsett funktionalitet att kunna leva som andra. Med de godaste intentioner skapas system och modeller för det. Dessa system och modeller har gjort det möjligt för mig att vara så självständig som jag är men samtidigt kan jag känna mig väldigt låst.

 

För i och med de här systemen och modellerna har samhället bestämt vad det är att "leva som andra". Om du är i behov av stöd är det bara att anpassa dig och allt som oftast behöver du bevisa, försvara din rätt till stödet. Hur mycket värde har jag egentligen som kvinna med funktionsnedsättning i Sverige idag?

 Räknas jag som fullvärdig medborgare när det kommer till kritan eller är jag lätt att glömma bort om jag inte gör mig hörd?

Hur intressant är jag som "giftasmaterial"?

I Palestina där kvinnor med funktionsnedsättning inte ses som "riktiga" kvinnor eftersom de inte kan ta hand om barn och ett hem - och där kvinnor med funktionsnedsättning har svårt att bli gifta eftersom den generella uppfattningen i samhället är att funktionsnedsättningen sitter i generna oavsett vilken funktionsnedsättning det handlar om.

Där kände jag mig friare än någonsin tidigare i mitt liv.

Därför att jag, tack vare människorna runt omkring mig, slapp planera och anpassa mig. Jag kunde vara så spontan som jag egentligen är.

Jag kände mig värdefull och sedd i varje möte. Människor tar verkligen hand om varandra, visar uppskattning och utstrålar värme i vardagen. Fastnar inte vid problem utan hittat istället lösningar på vad som kändes som fem minuter.

Jag fick punktering en gång. Då skickades rullstolen i en taxi till en verkstad och en timme senare kom chauffören tillbaka med stolen och däcket var helt.

Två veckor innan jag reste till Palestina skrev jag ett mejl till hjälpmedelscentralen för att rullstolens gummihandtag hade lossnat och ryggen var lite lös. Mejlet skickades i början av augusti. Jag har ännu inte fått något svar. Förmodligen hittade mejlet inte rätt adress, men då kan väl den som fick det trycka på vidarebefodra så att det hamnade i rätt mejlbox?

 

Då och då kom tanken över mig, får jag vara så här lycklig, får jag må så här bra? Jag inser att denna tillvaro jag befann mig i nog delvis berodde på att jag är en vit kvinna från Sverige.

//Camilla Björnehall

Du, samhället och normen

Normer sätter ramarna för vad som är normalt i ett samhälle, speglar samhället.
Normen för en människa är, en vit medelålders hetrosexuell man utan funktionsnedsättning.
Ser samhället ut så idag?
Om det inte gör det, varför finns då normen kvar?
Normer skapas av samhället, samhället skapas av de människor som lever och verkar där.
Vill vi åstadkomma förändring?
Förändringen börjar hos dig! Låt den sedan sprida sig till människor i ditt nätverk genom samtal och diskussion. Så småningom, nästan utan att du lägger märke till det, förändras samhället runt omkring dig.