Den 19 november 2010 gick remisstiden ut för förslaget i promemorian Bortom fagert tal (Ds 2010:20), att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. DHR tog inför Internationella funktionshinderdagen 2011 initiativ till Torsdagsaktionen. Från 1 december 2011 till den 27 februari 2014 fanns manifestationen på plats inför varje regeringssammanträde.
Många funktionshinderförbund har slutit upp bakom manifestationen, läs listan på vilka genom att klicka på tisdagsaktionens länk längre ner på inlägget. Den 3 mars 2014 presenterade intigrationsminister Erik Ullenhag en lagrådsremiss som innebär att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning införs i diskrimineringslagen. Lagen beräknas träda i kraft 1 januari 2015.
I förslaget finns dock ett flertal undantag som får mig att undra om lagen i själva verket blir tandlös. På Handikappförbundens hemsida säger ordförande Ingrid Burman att det är en halv seger.
Läs Handikappförbundens kommentar om den utvidgade diskrimineringslagen
http://hso.se/press/Senaste-nytt/Handikappforbunden-kommenterar-den-utvidgade-diskrimineringslagen-En-halv-seger/
Men torsdagsaktionen vill ha en hel seger och byter namn till tisdagsaktionen. Med start tisdag 18 mars samlas manifestationen på Mynttorget och kommer att stå utanför riksdagshuset när ledamöterna anländer till sina utskottssammanträden och påminna om att det fortfarande finns tid att förändra lagförslaget.
Läs lagrådsremissen och om Tisdagsaktionen här http://dhr.se/tisdagsaktionen
Tisdagsaktionen visar tydligt på den anda som måste prägla påverkansarbete. Framåt, framåt,framåt. Att luta sig tillbaka och klappa sig förnöjt på magen, tro att en är klar, är aldrig ett alternativ. Det är nu jobbet börjar. Hur stor är kunskapen hos förtroendevalda ute i landet om att bristande tillgänglighet kommer att bli diskriminering från och med januari 2015? Hur stor är kunskapen hos gemene man? Hur stor är kunskapen hos människor med funktionsnedsättning om att detta verktyg finns att tillgå?
//Camilla Björnehall
Källor: www.dhr.se/tisdagsaktionen och www.hso.se
Välkommen till ett rum utan väggar och tak, oberoende av tid och rum. En plats där reflektioner och tankar kring normer, mänskliga rättigheter och livets pussel får sväva fritt.
onsdag 19 mars 2014
lördag 8 mars 2014
Ting tar tid
Ting tar tid fick jag höra på en konferens för många år sedan och det gör det, men plötsligt händer det.
Paralympics i Sotji 2014. SVT direktsänder både i TV och på nätet. Känslan är svindlande, nästan overklig. Det var precis det här jag ville ha, det här jag menade när jag sista året på gymnasiet skrev mitt specialarbete med titeln: Varför får Handikappidrotten så lite utrymme i media?
Jag minns hur less jag var på den så kallade bevakningen av funktionshinderidrotten.
Såhär skrev jag:
"När väl handikappidrotten visas i TV har redaktionen ofta vinklat inslaget så att man ska "tycka synd" om personen i fråga, eller tänka: Vad duktig hon eller han är. Jag har ett exempel som visar på just detta.
När TV visade ett 1,5 timmes sammandrag från vinterParalympics 1998 fokuserades programmet på den estländska truppen som äntligen fått tillräckligt med pengar för att kunna åka. Tittarna får även se en av flickorna spela piano. Det här var alltså ett sammandrag från vinterParalympics. Vad förväntar du dig att få se när det i programtablån står "ett sammandrag från vinterParalympics"? Jag förväntar mig i alla fall att få se hur det gick i de olika grenarna. Så är det ju om det visas sammandrag från utförsåkning eller bordtennis, man får se de avgörande sekvenserna och lite intervjuer. Det är precis det jag vill se, inte någon som spelar piano."
Jag pratade med tidningar och radio i länet för att finna svaret på min frågeställning och fick raka, ärliga svar. Minns också hur besviken jag var över att SVT-sport inte svarade på det brev med frågor jag skickat till dem. Specialarbetet fick de i alla fall. Vem vet, kanske var det någon som läste det? För här sitter jag 14 år senare och kan följa Paralympics direkt och tävlingsdagarna sys ihop, sammanfattas i ett kvällsmagasin.
Visst kan det ibland smyga sig in en känsla av "Vad duktiga de är som håller på" i tonfall och så men vet ni, det strunta jag i just nu. Jag vet också att det har bedrivits och bedrivs ett gediget påverkansarbete för att synliggöra funktionshinderidrotten och höja dess status - och att det är det arbetet som nu givit sin första ordentliga skörd. Men kanske har jag också bidragit lite grand.
//Camilla Björnehall
Paralympics i Sotji 2014. SVT direktsänder både i TV och på nätet. Känslan är svindlande, nästan overklig. Det var precis det här jag ville ha, det här jag menade när jag sista året på gymnasiet skrev mitt specialarbete med titeln: Varför får Handikappidrotten så lite utrymme i media?
Jag minns hur less jag var på den så kallade bevakningen av funktionshinderidrotten.
Såhär skrev jag:
"När väl handikappidrotten visas i TV har redaktionen ofta vinklat inslaget så att man ska "tycka synd" om personen i fråga, eller tänka: Vad duktig hon eller han är. Jag har ett exempel som visar på just detta.
När TV visade ett 1,5 timmes sammandrag från vinterParalympics 1998 fokuserades programmet på den estländska truppen som äntligen fått tillräckligt med pengar för att kunna åka. Tittarna får även se en av flickorna spela piano. Det här var alltså ett sammandrag från vinterParalympics. Vad förväntar du dig att få se när det i programtablån står "ett sammandrag från vinterParalympics"? Jag förväntar mig i alla fall att få se hur det gick i de olika grenarna. Så är det ju om det visas sammandrag från utförsåkning eller bordtennis, man får se de avgörande sekvenserna och lite intervjuer. Det är precis det jag vill se, inte någon som spelar piano."
Jag pratade med tidningar och radio i länet för att finna svaret på min frågeställning och fick raka, ärliga svar. Minns också hur besviken jag var över att SVT-sport inte svarade på det brev med frågor jag skickat till dem. Specialarbetet fick de i alla fall. Vem vet, kanske var det någon som läste det? För här sitter jag 14 år senare och kan följa Paralympics direkt och tävlingsdagarna sys ihop, sammanfattas i ett kvällsmagasin.
Visst kan det ibland smyga sig in en känsla av "Vad duktiga de är som håller på" i tonfall och så men vet ni, det strunta jag i just nu. Jag vet också att det har bedrivits och bedrivs ett gediget påverkansarbete för att synliggöra funktionshinderidrotten och höja dess status - och att det är det arbetet som nu givit sin första ordentliga skörd. Men kanske har jag också bidragit lite grand.
//Camilla Björnehall
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)