Joakim Blomqvist föreläser på Livslustdag

Den 8 oktober 2014 arrangerar Nämnden för folkhälsa och primärvård i Umeåregionen, Nämnden för funktionshinder och habilitering, Funktionshinder- och patientföreningar samt Kommunala handikapprådet gemensamt den årliga Livslustdagen. Öppen för dig som är intresserad.

Temat för årets eftermiddag är: Att må bra här och nu. Du kommer bland annat att få höra Joakim Blomqvist, psykolog och tidigare tränare i Umeå IK, prata under rubriken Lyckofällan. Hur du med hjälp av mindfullness kan ta dig ur den.

Program
Onsdagen 8 oktober 2014
Fullmäktigesalen, Landstingshuset
Köksvägen 11, Umeå

12.30 Registrering och mingel

13.00 Välkommen
Representant från föreningarna
hälsar oss välkomna

13.05 Lyckofällan
Joakim Blomqvist, psykolog, bakgrund
som assisterande tränare Umeå FC
och tränare Umeå IK, berättar om
mindfulness som ett verktyg att
ta sig ur lyckofällan

14.10 Ume älvdal
Christer Paulsson berättar

14.40 Fika

15.10 Vad gör man när livslusten tryter?
Hulda Sandelin, ambassadör Hjärnkoll. Om vikten att prata om vår psykiska hälsa
och vad vi kan göra när det känns som svårast.

16.00 Avslutning. Harriet Hedlund och Kenneth Andersson,
ordförande i respektive nämnd

Anmälan: Senast 6 oktober till:
Ann-Sofi Grenholm, Västerbottens läns landsting,
901 89 Umeå
Telefon 090-785 70 78, e-post: annsofi.grenholm@vll.se
Kostnad: Eftermiddagen är kostnadsfri, anmälan för att fika ska
kunna beställas
Välkommen till en spännande dag

Samtalet ska ge kraft till framgång

Vid 19 års ålder fick Linda Hellqvist stroke, nu startar hon en studiecirkel för personer med förvärvad hjärnskada, med namnet Jag kan känna kraft.

Linda vill skapa en miljö där personer med förvärvad hjärnskada har möjlighet att prata om  känslorna kring skadan.

- Jag minns att jag saknade det under rehabiliteringen, visst pratade vi om känslor men fokus låg till största delen på att bli fysiskt bättre.
I studiecirkelns pedagogik har Linda hittat den arena för samtal som hon sökt. Tillsammans formar gruppen innehållet för de åtta träffar som planerats.

- Det är viktigt att de som är med får berätta sin historia, alla ska få utrymme att dela med sig av känslor, tankar och erfarenheter i den mån man vill.
Det som sägs i rummet under träffarna stannar där.

Linda beskriver upplevelsen av att inte vara samma person som innan sin stroke, att vara någon annan, att hitta sig själv på nytt. Ilskan och frustrationen över att det går så sakta att göra saker.
- Omgivningen har svårt att förstå. De ser framsteg och tror att jag ska bli återställd, men det är en permanent skada jag blir inte bra. Hjärntröttheten syns inte utanpå, kroppen vill hänga med kompisar men hjärnan säger nej. Hur hanterar man sina egna och andras förväntningar? Sådant här är svårt att prata om med någon som inte själv har en förvärvad hjärnskada.

Jag kan känna kraft genomförs i samarbete med Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft Umeå och ABF Umeåregionen
Camilla Björnehall

Fakta om studiecirkeln Jag kan känna kraft
Start 2 oktober 2014 men gruppen kan fyllas på de första tre gångerna

Tillfällen 8
Lokal Vargen, Storgatan 76 i Umeå
Anmälan skicka ett mejl eller ring till Linda
mumel83@hotmail.com 070 354 04 15
eller till Tobias Janze, ABF Umeåregionen
tobias.janze@abf.se

Barmark

Så fantastiskt det är med barmark. Det går så lätt Lixom. Vintern är ju fantastisk också och jag vet ju att inom ett par dagar med seg snö på marken så har en tränat upp tålamod, benmuskler, lagt ny extra tid på rutterna för att hinna och då har mitt kroppsminne och bålmusklorna blivit invanda i hur jag ska tilta kroppen i rullstolen för att få rätt tyngd på drivande hjul i olika typer av snöunderlag, ja ni förstår allt det där. Jag vet att det bara är ett par dagar som hornen får växa ut på mig då förändringen sker. Då plogbilar ska inse att det är dax att kalla in personal att fara ut och jobba i arla morgonstund, ett par dar som det slirar och jag är lite för svag, men sen är ju det förbi. Men oavsett så njuter jag nu så otroligt mycket här i Umeå utav sista dagarna med slät, enkel, lättframkomlig, snabb och smidig barmark.

// Marlene Bergqvist

Jag skulle vilja berätta en liten historia. Den är inte speciellt glamorös och i skrivandets stund var jag inte på mitt bästa humör men det är min verklighet. Denna status är hämtad från facebook.

Mina texter brukar bli långa så jag ska försöka fatta mig kort. Vad är det för jävla skit man får dras med?
Inte nog med att man är CP man får dessutom hjälpmedel som inte fungerar som dom ska, dom senaste åren har det blivit mindre pengar till allt vad hjälpmedel heter vilket resulterar i fruktansvärt dålig kvalité. Min permobil har pajat dubbelt så många gånger på ett år som min gamla gjorde på sju, det är allt ifrån att det gnekar och låter till att ryggstödet är löst, bälten lossnar, till att bromsarna inte fungerar, till att permon utan förvarning bara dör när jag är på väg över ett övergångsställe. Nu, det senaste, fotplattorna har bara glidit längre och längre ner, nu nuddar fanskapen golvet när jag kör inomhus och skrapar i parketten. Det är ju bra.
Jag som inte kan gå är beroende av att mina hjälpmedel funkar som dom ska, annars blir jag tyvärr sängliggande, som jag blivit vid några tillfällen, som en 90-åring, det känns ju bra vid 23. Men uppenbarligen så är det för mycket begärt att vardagen ska fungera och flyta på.
Aja, vi får väl se om jag nån gång kan få rätsida på detta, tvivlar starkt på det dock.
Man får hanka sig fram i trasiga hjälpmedel som gör en till tre gånger mer invalid än vad man redan är, men det är ingen fara, vi sparar ju pengar.
Jag kommer aldrig sluta delta i samhället, även om jag måste göra det med pajade hjälpmedel. Ibland blir man bara riktigt, riktigt, riktigt less, det påverkar jobbet, det påverkar arbetet, det påverkar allt.
Ps. Fan, nu blev det en sån där lång status /Erik Nyström