Normiologi

Jag skulle vilja berätta en liten historia. Den är inte speciellt glamorös och i skrivandets stund var jag inte på mitt bästa humör men det är min verklighet. Denna status är hämtad från facebook.

Mina texter brukar bli långa så jag ska försöka fatta mig kort. Vad är det för jävla skit man får dras med?
Inte nog med att man är CP man får dessutom hjälpmedel som inte fungerar som dom ska, dom senaste åren har det blivit mindre pengar till allt vad hjälpmedel heter vilket resulterar i fruktansvärt dålig kvalité. Min permobil har pajat dubbelt så många gånger på ett år som min gamla gjorde på sju, det är allt ifrån att det gnekar och låter till att ryggstödet är löst, bälten lossnar, till att bromsarna inte fungerar, till att permon utan förvarning bara dör när jag är på väg över ett övergångsställe. Nu, det senaste, fotplattorna har bara glidit längre och längre ner, nu nuddar fanskapen golvet när jag kör inomhus och skrapar i parketten. Det är ju bra.
Jag som inte kan gå är beroende av att mina hjälpmedel funkar som dom ska, annars blir jag tyvärr sängliggande, som jag blivit vid några tillfällen, som en 90-åring, det känns ju bra vid 23. Men uppenbarligen så är det för mycket begärt att vardagen ska fungera och flyta på.
Aja, vi får väl se om jag nån gång kan få rätsida på detta, tvivlar starkt på det dock.
Man får hanka sig fram i trasiga hjälpmedel som gör en till tre gånger mer invalid än vad man redan är, men det är ingen fara, vi sparar ju pengar.
Jag kommer aldrig sluta delta i samhället, även om jag måste göra det med pajade hjälpmedel. Ibland blir man bara riktigt, riktigt, riktigt less, det påverkar jobbet, det påverkar arbetet, det påverkar allt.
Ps. Fan, nu blev det en sån där lång status /Erik Nyström