En trappa jag gillar

Då var det dax att fara en sväng igen! Yeey! Denna gång är det brosdotter ( och hennes mamm och papp såklart), samt återträff med dansarna i hihat som står på listan! Påstigning på planet är det dax för och Jag måste verkligen visa denna fantastiska pryl, det är en trappa. Jag ska berätta mer om denna pryl, men först… 



Trappor för mig brukar betyda uteslutande eller ont i benen, eller svett och otymplighet. Oftast måste jag då lämna min kära rullstol, eller tjava på med att bära för tunga grejor, kämpa, klagande höfter, elektriskt hår( och elektriskt hår, det mina vänner, om något, gör mig på riktigt dåligt humör). Men det jag också stör mig på gällande trappor. Är så många människor jag får lämna pga trappor. Ibland får man gå runt till någon tjusig VIPentre där man på vägen kan få stöta på förmåner som att   Möta spännande saker bakom kulisserna, bli bjuden på en kopp kaffe, en varmare väg eller annat. I annat fall kan bakom kulisserna innebära att passera soprum, lagerförråd, låsta grindar eller långa omvägar. Men att tappa följet med människorna jag nyss gick med-Det är trist. Tänk er skoltiden; japp jag hänger med er (lite blygt) ni verkar trevliga… Oops, trapp, jag går runt och letar hiss, oops, hittade aldrig igen er…och om jag gör det har jag för den delen ingen aning om vart ni är i samtalet eftersom jag varit borta en kvart… jag har aldrig varit sårad av mitt rörelsehinder, eller av min rullstol. Men jag har varit sårad av en trapp, som separat mig från då jag velat hänga med, haka på, se, ta mig in, eller ut. 

 

Dit jag vill komma, denna trapphiss som finns till flygplanen i Umeå, den är fantastisk. Man går i trappen, men med hjälp av hissen. Jag kan ta precis samma väg som alla andra! Än om jag oftast gillar att ”gå min egen väg” och än om jag ofta växer utav det.. Så kan det ändå ibland vara skönt att följa den väg ni tar.

// Marlene Bergqvist