Vad hotar handikapprörelsen?

Jag tror på konflikt. Inte i bemärkelsen att det är bra att slåss. Konflikt i bemärkelsen att mycket av samhällets utveckling grundar sig i att olika grupper har olika, motstridiga, intressen. Jag tror inte att samhället förändras för att människor är goda, jag tror det förändras när människor kräver, gör sina intressen hörda, då börjar processen mot en lösning, mot förändring. 

När en grupp kräver något så hotar det något hos en annan grupp (annars skulle det inte bli en konflikt och alla skulle få sin vilja igenom). När arbetarna började kräva drägliga arbetsvillkor hotade det kapitalägarnas vinstuttag. När homosexuella började kräva att få gifta sig och bilda familj hotade det idén om kärnfamiljen. Så, vad är det handikapprörelsen hotar? Vilka värden är det som man ifrågasätter? På vilket sätt måste personer utan funktionsnedsättning ändra sig för att möta handikapprörelsens villkor?

Kanske måste man börja bakifrån för att svara på den frågan. Vad hotar handikapprörelsen inte? Inom handikapprörelsen finns det personer med alla former av funktionsnedsättning. Synskadade. Rullstolsburna. Psykiskt sjuka. Dyslektiker. Listan är lång. Den enda gemensamma nämnare är att man har något som gör att man anses avvika från det normala. Och om man ser på saken från det hållet - hotar man då det normala? Det normala, allt som människor tar för sanning? Allt? Är handikapprörelsens välsignelse och förbannelse att den utgör ett hot mot allt?

Kanske kan man tänka så här: En person som inte kan göra en handling snabbt och effektivt hotar samhällets konkurrenstanke. En person vars liv kommer ta slut innan hen når medelåldern hotar vår tidsuppfattning. En person som inte kan se Mona-Lisa och en person som inte kan hör Mozart hotar vår uppfattningen om konst. En person som stammar eller talar långsamt hotar samtalets struktur.

När då personen utan funktionsnedsättningen möter detta tvingar det den att tänka om, ifrågasätta konkurrensen, effektiviteten, konsten, tidsuppfattningen och samtalets struktur. Den måste förändras för att kunna hantera det. Och är det något som människan är ytterst ovillig till är det att förändras och tänka om, så hen kommer att avfärda det, hen kommer inte att förändras.

Så var ligger då välsignelsen? Välsignelsen är att handikapprörelsen är den mest revolutionära kraft som någonsin har funnits i samhället. Den kraft som skulle kunna förändra allt.  Och förbannelsen? Förbannelsen ligger i detta enkla faktum - när man är ett hot mot allt har man en stark kraft emot sig - rädslan för förändring.

/Anders Öhberg